Vad tänker du på när du hör ordet väckelse? En besökelsetid från Herren? Stora möten med människor som lämnar sina liv åt Gud? En alldeles speciell atmosfär där vi bokstavligen förnimmer Herrens närvaro mitt ibland oss? När jag var barn tyckte jag det var spännande att höra om hur det var, då de, som då var gamla, nu hemförlovade till härligheten, berättade om den tiden. I en by hade det under tidigt trettiotal varit en lokal, om än kortvarig verklig väckelse då några spritsmugglare och sjöbusar blivit frälsta. Trakten hade blivit berörd och förvandlad. En man hade varit elitidrottare, kanotist och deltagit i landslaget i OS i Berlin 1936. Han blev som vi brukar säga härligt frälst och lämnade idrotten för att istället följa Jesus, något som inte av många sågs med direkt blida ögon. Han hade ju en lysande karriär framför sig. När han året därpå skulle döpas till Kristus i fjärden utanför bönehuset manifesterades följande. Hans mor ville på inga villkor att sonen skulle döpas. Hon hade triggats upp av ortsbefolkningen och hundratals människor befann sig nu i händelsernas centrum. Man överlade om det skulle vara bäst att skjuta upp dopet men den f.d. idrottsmannen ville absolut bli döpt med en gång. Då han tillsammans med dopförrättaren gick ut i vattnet följde mamman efter och medan pastorn uttalade döpelseorden; På min Mästares befallning och på din egen bekännelse om sinnesändring och tro döper jag dig till Kristus i Faderns,Sonens och Den Helige Andes namn blev de båda slagna av en käpp som den förtvivlade modern angrep dem båda med, allt under det att dopkandidatens bror försökte dra bort mamman från dem. Burop och svordomar skallade från åhörarna. En liten flicka som stod på stranden frågade sin mamma; Var det där djävulen? Dramatik på hög nivå. Dagen efter kom-tack och lov- modern till besinning och förstod att hon skämt ut sig och blivit utnyttjad. Hon bad de inblandade om förlåtelse och var sedan positivt inställd till församlingen även om hon aldrig gick in i den själv.
Man ville vinna människor för Gud även om det hände att man gick nästan för långt så att säga. Det berättas att det fanns en kvinna som gärna ville vara med på mötena men så fort eftermötet kom igång fick hon bråttom att gå ut. Men en dag hände det att hon inte kunde resa sig då eftermötet började. Hon satt fast. De som satt bakom henne hade knytit fast skärpet till kappan i bänken. Hur allt slutade vet jag dessvärre inte. Och tant Elin som berättade detta är sedan länge hemma hos Jesus.
Varför berättar jag detta? Jo väckelse kostar. Det kommer du att märka om du läser boken jag skrivit. Sedan har jag mött många som varit med i sextiotalets maranataväckelse, blivit frälsta och kommit i funktion i Guds rike. Ändå har vi inte sett Guds rike i sin härlighet än, slå ut i full blom. Det sker antagligen först efter det att Jesus själv kommit tillbaka. Jesu tillkommelse har ofta varit drivkraften i en väckelse. Att se samhällen förvandlade genom att människor omvänder sig från spritmissbruk, tjuveri och oärliga affärer är ett resultat av väckelse något som hände under 1800-talet.
Då jag var barn minns jag att det hände att väggar på lador kunde ha texten: Jesus kommer? Är du redo? En hälsning till de förbipasserade. Min mor hade på sin magnetofonspelare klistrat samma hälsning. Idag är det ganska tyst om denna sanning. Trots att hela världen blivit lamslagen av coronavirusets framfart längtar vi inte till himlen. Vi har det för bra, för bekvämt.
Under lapplandsveckan åren 1946-1952 verkade Guds Ande mäktigt på platsen. Tänk om jag hade fått vara med då. Sällan har väl den profetiska gåvan verkat så mäktigt. Någon fick ett tungotal och gudsmannen Birger Ohlsson fick uttydningen. Dock vågade han inte frambära allt. Efter mötet kom tre oberoende vittnen och det visade sig att de alla fått samma uttydning och även fått uppenbarat vad inte broder Ohlsson frambar. Vad mäktigt! Visserligen handlade profetian om svåra tider och fiendehärar men ändå. Nådegåvorna i funktion.
Birger Ohlsson berättar i sin bok Märkliga under i modern tid följande: -När en evangelistsyster kom fram för att vittna, föll den helige Ande över henne och hon talade i tungor ett underbart språk. Jag fick uttydningen och den var fritt återgiven ur minnet:-Mitt folk jag har lyssnat till edra böner och sett er djupa längtan. Så som den torra jorden ropar efter regn så skall jag komma över er med välsignelse Som ni nu får höra regnet falla på tältduken (tidigare hade det inte regnat utan varit klart väder men nu började regnet komma), så skall jag vattna min törstande och längtande skara innan jag kommer på skyarna. Systern talar på nytt i tungor och jag får uttydningen. Nu hade regnet ökat i styrka och jag gick fram till mikrofonen. Budskapet löd;- Så säger Herren, vart skall ni fly, när ovädret kommer? Var ämnar ni lämna era skatter i förvar, när ni måste fly från allt det ni äger? Ty såsom ljungelden syns på fästet från ena ändan till den andra så skall det vara vid min tillkommelse. Just då mullrade det i höjden, det small till i tältet och en eldkula gick rakt över tältduken. En polisman som stod utanför, ropade: Nu brinner tältet! Samtidigt kom en stormvind och lyfte tältet en meter från marken. Strömmen gick vid en ny åskknall och så kom en ny stormvind, som såg ut att ta med sig hela tältet. Det blev tumult och alla rusade ut. Men några hade sinnesnärvaro nog att fatta tag i tältrepen. Regnet öste ner. Alfons Andström och jag la händerna på bibeln och bjöd i Jesu namn tältet att stå kvar. I samma ögonblick var det som om någon fattat tag i tältet och det stod fast. Många trodde att Jesus skulle komma och de sprang in i kapellet eller till närliggande hem. Elva eller tolv stycken lämnade sig den stunden åt Gud och några av dem är idag ute på fältet Som en följd av detta bröt det ut en härlig väckelse i en grannby. Efteråt gick vi runt i tältet och samlade tillhopa handväskor och annat som man i förskräckelsen hade flytt ifrån. En del av väskorna innehöll stora värden som pengar och bankböcker. Det var så mycket saker som samlats ihop på talarstolen och de första bänkarna att vi måste sätta ut vakt. En liten tant frågade försynt broder Andström om han möjligen hade sett hennes försvunna brosch någonstans men han svarade att hon borde nog ha annat att tänka på nu än den. Två män hade hamnat under en bänk och där gjorde de upp med varandra.När jag körde ungefär tre km från Husbondliden åt Lycksele var vägen torr. Och omkring tre km mot Rusksele var vägen torr så ovädret syntes vara en slags uppenbarelse från Gud, som en illustration.
Vilken kraft! Ibland händer det att vi tycker vi vill uppleva häftiga möten men var inte detta häftigt nog. . Kanske lite väl mäktigt .Ibland kan också Herren uppenbara sig i stillhet i en helig atmosfär. Detta hände inte minst på möten där Gud verkade genom Frank Mangs. En sällsam atmosfär infann sig. Ära vare Gud. När jag nu skall sammanknyta detta inlägg ser jag att det som vanligt blev mycket väckelsehistoria. Ändå vill jag leva i väckelse fast vi inte ser så många bli frälsta. Skall vi få uppleva något av detta jag skrivit om? Jag tror att jag inte är den ende som längtar efter väckelse. Vi vet att Gud uppenbarar sig olika varje gång men i samma grundton så att säga. Är vi själva redo för väckelse? Det tar tid, kraft och det kostar även ekonomiskt. Inte minst för "latmasken" som ofta bor i oss. Det kanske är han som måste frälsas först.
Kommentarer
Skicka en kommentar