För några minuter sen lyssnade jag på den sången insjungen av Arne Imsen. En sång med utgångspunkt från den händelse där Mästaren Jesus Kristus mötte en samaritisk kvinna. Här möter vi något av en mänsklig sida hos Mästaren själv det heter nämligen att han var trött av vandringen och slog sig ned vid en brunn. En utstött "dålig" kvinna kom för att hämta vatten. Jesus gick emot vad som förväntades av honom hur han skulle förhålla sig emot den sortens folk. En samaritiska som saknade moral, henne skulle man ha på ett mycket betryggat avstånd från sig och sin familj. Många, inte endast på den tiden utan än idag, skulle nog, måhända i bästa välmening, tyckt att Jesus skulle rest sig och gått vidare då han såg kvinnan komma. Han måste ju ha sett vad hon liksom "gick" för. Jag tror på inget vis att han var så trött att han helt enkelt inte orkade gå iväg. Inte alls. Men hur skulle hon förstå att Jesus var Messias om han inte hade talat med henne. Han kunde förvisso ha tillkallat änglar och låtit dem istället fått förmånen att berätta för henne vem han var. Men skulle vittnesbördet varit lika starkt och övertygande? Jag tror inte det. Det framkommer tydligt att hon var en kvinna som kände till de profetiska skrifterna. Hon visste nämligen att Messias skulle komma.-Jag vet att Messias, som kallas Kristus, skall komma; när han kommer skall han förkunna oss allt.(Joh.4:25). Hur aktivt hon väntade på detta säger oss inte Skriften. Men mötet med Jesus gav en reaktion. Istället för att känna sig förnärmad över att bli avslöjad, erkände hon honom först som profet och efter att han gett svar på hennes fråga trodde hon att han var Messias. Hon bekänner honom visserligen inte som Messias eftersom lärjungarna samtidigt uppenbarar sig. Men hennes handlande visar på att hon verkligen trodde detta. Hon lämnade sin vattenkruka och skyndade till staden Sykar för att berätta vad hon varit med om. Och folk från den stan gick ut för att få se honom.
Ett möte med Jesus förvandlade hennes liv! Eftersom hon knappast tillhörde de populära i stan skulle det inte ha varit alldeles självklart att hon skulle gått dit. Hon kunde lika gärna gått för sig själv och tänkt på, vad var det egentligen jag var med om. Kunde han månntro varit den Messias skrifterna talar om. Och på så sätt behållit hela mötet med Jesus för sig själv. Det fanns ju risk för att de inte ville lyssna på henne. Ändå gick hon. På samma sätt har det varit med miljontals människor senare. När de mött Jesus på ett eller annat sätt har de berättar vidare vad de upplevt och varit med om. Nu till sången som inledde detta inlägg
Låt mig dricka ur krukan utav vattnet du har, Sade Jesus till kvinnan och han fick då till svar: Hur kan du som är jude be om vatten av mig? Samaritiska är jag, en förklaring begär jag, Hon förundrade sig.
Om du endast förstode denna gåva Gud ger, Och vem den är som talar och om vatten dig ber, Du av honom begärde och det skulle då ske, Att du fick av det vatten, detta levande vatten, som ej världen kan ge.
Var och en som här dricker av det vatten jag ger, Han skall aldrig mer törsta, såsom annars ju sker. Ty det vatten jag giver evigt liv i sig har, Det i honom skall välla som en levande källa, Som en ström alla dar.
Herre, giv mig det vattnet, att min törst tager slut, Så jag slipper att ha det som jag haft det förut. Denna kvinna blev bönhörd och det blir även du. Bed som kvinnan den dagen och Guds gåva mottag den Löftet gäller ännu.
Den sången är fin och talande. /// Maria
SvaraRaderaDen sången sjöng jag i min ungdom. Tror det är Ingvar Nilsson, som skrivit den.
SvaraRadera