Ska Människosonen finna tro på jorden?

 Skall väl Människosonen, när Han kommer, finna tro på jorden? (Luk 18:8)

En fråga som är aktuell, ja, jag skulle vilja gå så långt att jag vill säga; rykande aktuell! Sekulariseringen blåser fram som ett stormoväder i vårt land. Många av oss har blivit så kloka, så förståndiga, så upplysta. Det där med Bibeln och Jesus, det var säkert bra förr, men nu vet vi ju hur allting egentligen är. Ändå säger oss skriften följande: Herrens fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den helige är förstånd. (Ordspr 9:10)

Att bli klassad som en enfaldig läsare tilltalar- av naturliga skäl- inte nutidsmänniskan. Han vill ha ett vetenskapligt svar på sina frågor. Förstå saker logiskt. Då det gäller trosfrågor kan vi inte med vårt många gånger begränsade förstånd till fullo fatta "Kristi hemligheter",; försoningen, helbrägdagörelsen, det profetiska etc. Det hör Herren till! 

Trots att det är oroligt i världen ser vi inte någon större ökning tillbaka mot väckelse. Däremot seglar "sekulariseringsskutan vidare i hög hastighet" mot ett okänt mål. För tio år sedan konfirmerades var tredje svensk ungdom. Idag, inte ens var fjärde- och detta på endast tio år. Fast konfirmationen på många sätt är obiblisk så är det ändå ett gyllene tillfälle för prästerna att nå ut med evangelium till ungdomarna, då de är i en ålder där man väljer inriktning för sitt liv. Folkkyrka och konfirmation kan naturligtvis aldrig ersätta frälsningen och Andens liv, men för nationens skull är det gott att den finns.

Tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna kommer och de år nalkas om vilka du skall säga: Jag finner icke behag i dem (Predikaren 12:1) De flesta som kommer till tro är barn och unga och de vilka finner Gud efter fyllda trettio år har ofta ett brokigt liv eller en livskris bakom sig. Ju längre man lever utan Gud dess svårare är det att ta emot honom. Sen är det en och annan som tar emot frälsningen på dödsbädden också. Dessvärre kvalificerar sig många sorgligt nog från himmelrikets härlighet genom att uppskjuta allt längre fram. Och medan åren rullar fram och människan blir äldre blir hon mer och mer gaggig tills den dag kommer då hon ej längre kan göra något frälsningsbeslut tragiskt nog. 

Tyvärr lämnar en och annan sin tro på grund av olika omständigheter i livet. Ibland finns någon i dess omedelbara närhet som inte uppträder som personen ifråga förväntar sig av en kristen. Andra orkar inte hålla fast vid sin tro när det stormar eller när det inte händer några synliga resultat. Alltför många fyller tiden med så mycket annat, jobb, hobbies eller familj så Gud inte "får plats". Att det inte är seger i Guds församling beror många gånger inte på att man ej tagit itu med synden ordentligt,- förstå mig rätt nu- utan snarare på att det är så mycket annat som lockar och "måste göras" . Karriären, mina intressen och "allt det timliga" stjäl tiden medan Jesus får stå och vänta utanför. Han tvingar sig aldrig på någon människa men uppsöker de vilka vill ha honom. 

Det är nu ett drygt halvår sedan coronaviruset gjorde entre i världen. Hela världen stod då närmast rådlösa vid havets och vågornas dån. Olika modeller verkställdes för att skydda befolkningen från farsoten. Vi har vid det här laget hört så mycket om corona att vi inte knappt vill höra det ordet nämnas längre. De större församlingarna upphörde med mötesverksamhet och började istället att sända digitalt, medan vissa mindre grupper i synnerhet på landsbygden fortsatt under hela epidemien. 

Vad händer den dagen viruset försvinner, om det överhuvudtaget kommer att ske? Återgår vi då till det gamla, det så kallade normala tillstånd där vanans positivhalare vevar runt det ibland så tungrodda maskineriet? Eller har vi vant oss vid att stanna hemma och titta på livesändningen bekvämt i vår soffa och lajka predikan, gnola med i lovsången och kura ihop oss under filten, tryggt gömd utanför det andliga stridsfältet? Eller har den många gånger ofrivilliga isoleringen fött fram en längtan efter ett verkligt ingripande från himlen, om att elden skall falla ned och förtära all rädsla för att våga ge oss hän Herren? 

Vilken riskgrupp vill du tillhöra? De som längtar och väntar efter Herren eller de som riskerar att bli kvar ifall Han kommer för att hämta sin församling? Är du lika försiktig med att skydda dig från negativa influenser från världen som du är med att skydda dig från coronasmittan ? Håller du avstånd från det som befläckar din själ och drar dig bort från Gud, på samma sätt som du håller avstånd till din medmänniska? Är du lika mån om att tvätta din själ dagligen i förlåtelsens älv som du är med att tvätta dina händer med handsprit varje dag? Lyder och handlar du lika villigt efter Herrens rekommendationer som de vilka utfärdats från Folkhälsomyndigheten?

Några allvarliga frågor ställda ikväll till dig, du medvandrare i tiden. Skall Människosonen, då han kommer finna tro här på jorden? Han kommer inte för att hämta dem som är endast är engagerade i verksamheten, som uppskattar andlig musik eller som lever moraliskt oklanderligt, Han kommer för att hämta dem som hör Honom till! Amen