Josef i bojor

 Nu är det dags för predikanten och författaren Sven Lidman att göra intåg här i bloggen. Så här i dessa dystra dagar, skriver han om Josefs väg i livet, måhända hårda ord, men tag till dig i alla fall.

"Det var en gång en man, som Gud korat till att bliva det väldiga konungariket Egyptens livsmedelsdiktator i nödens och undergångens stund:" Josef blev såld till träl ". 

Ser du slavpojken där i kedjorna, hur han släpas i slutet av den stora karavanen. Han föres icke på väg till sitt jätteverk i täten av ett triumftåg men i kön av ett slavtåg. Medan karavanen skrider fram med sina bördor av värdefulla och dyrbara gåvor, tror du, att någon av de kloka köpmännen har skymten av en aning om att slavpojken där i slutet av tåget är ett Guds utkorade sändebud, som skall föras till Egypten för att en gång skaffa dess hungrande millioner räddning och hjälp och föda i nödens och undergångens timmar? Icke ens den slugaste och försiktigaste av dessa sluga och försiktiga män tänker ett ögonblick: "Det är bäst att hålla sig väl med den där lilla slavpojken- han skall snart sitta vid Faraos sida och styra över hela det egyptiska riket, och mäktiga furstar skall ödmjukt knäfallande bedja honom om hjälp." Ack, det var ingen av dem, som inte ens i sina vildaste fantasier och drömmar kunde förstå eller tänka ut eller ana, hur Gud går till väga med sina utkorade redskap.

Men den stackars slavpojken kommer till Egypten endast för att bli utsatt för nya olyckor. Den blivande livsmedelsdiktatorn blir orättvist anklagad, kastad i fängelse och fjättrad i järnbojor, och där får han ligga i sina kedjor till det ögonblick, då Herren bevisar hans oskuld. I fängelset förvarar Herren honom åt sig för att taga fram honom i det rätta ögonblicket.

"Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri. Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom; han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet."

Det är en tideräkning och ett handlingssätt, som ingen människohjärna kan beräkna och ingen människofantasi ana. Det är en verklighet, som inget människoförstånd kan fatta, förutse eller överskåda; det som sker, när Guds tid är inne - det enda som verkligen sker i denna värld av sken och overklighet - det som sker bundet under Guds stränga nödvändighets oslitliga järnbojor.

Det som blev till, icke därför att jag ville det, icke därför att du ville det, icke därför att den och den ville det, men därför att Gud ville det."

Så långt Lidman.

Åter ett exempel på Herrens underliga vägar för sin tjänare Josef. På samma sätt som han blev slagen i bojor får vi, som stundtals tycker oss sitta fast i "ensamhetens bojor" härda ut, hur nedbrytande det än kan tyckas vara. Vad för uppgifter som väntar framför vet vi inte alltid och varför Gud sänder sådant i vår väg vi inte tycker vara oss förtjänta av skall måhända uppenbaras någon gång i framtiden.  Gud är en god Gud, trots att vandringen med honom ibland löper genom tårarnas dal, öknarnas hetta eller stannar till invid meningslöshetens torg. Vad han önskar är trohet i det lilla, att förvalta det pund du fått så det kan generera i välsignelse för andra människor. 

Jag svär dig trohet, ödmjukhet och lydnad intill döden. Från denna stund för evighet, du vårdar mina öden.