Skriftlärd eller farisé?

 Skriftlärd eller farisé, en måhända märklig rubrik.

 Skriftlärd, att vara väl bevandrad i ordet är det nog många som gärna skulle önska sig att vara. Om inte annars, så vill du kanske vara allmänbildad och åtminstone känna till huvuddragen i skriftens värld. Utan att på något sätt vilja verka överlägsen eller fördömande vill jag framställa denna enkla fråga till dig; Bibelkunskapen, hur står det till med den egentligen? Är boken välbekant eller främmande för dig?

 Den vane bibelläsaren känner sig hemmastadd i ordet och märker lätt om prästen eller predikanten inte citerar rätt. För den som inte läst skriften så mycket är sannolikheten för att du hamnar galet så mycket större och särskilt i dessa da´r när så många olika bibeltolkningar finns att tillgå. Det sägs att vi lever i en "lurig tid" och det ligger nog en hel del i detta. En tid då det är lätt att bli bedragen av sån´t  som låter så bra, verkar rätt och riktigt, men det finns likväl något förföriskt änddock. 

Vad jag vill lyfta fram är bibelläsningens betydelse. Att ta sig tid till att läsa, även då du inte har lust eller tycker dig ha tid med det. Umgås i ordet och bönen. Se det gärna som en förmån att ha tillgång till detta. Under andens ljus blir bibelläsningen levande, spännande, både upplyftande och fostrande. Åter till bibeln talar vi om ibland. Må så ske.

Det finns väl ingen som vill vara farisé. I alla fall inte uppfattas som en sådan av andra. Ändå dyker fullblodsfarisén upp hos oss ibland, många gånger utan att vi ens märker det själva. Vi blir så hårda, dömande och ser så lätt flisen hos vår nästa, allt det där som kunde vara på ett annat sätt. Kanske sänder vi upp en bön till Gud om att han skall förvandla människan , mer till sin egen avbild.  Dessvärre glömmer vi bjälken hos oss själva. Egenrättfärdighetsfarisén, vad i all sin dar skall vi göra med honom? Att få honom frälst, ack hur svårt är det inte. Jag tror många av oss läsare känner igen oss. Vi vill så gärna älska vår nästa, men se, det finns sidor hos våra medmänniskor som är så svåra att acceptera, så näst intill omöjliga att förlika sig med. 

Då lagen inte kunde frälsa, då sände Gud sin Son hitned. Lagens uppgift är inte att du skall kunna hålla den. Däremot upplyser den dig om att du inte klarar av detta. Hur from och präktig du än är kommer du förr eller senare att falla på någon punkt. "Ty om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till a l l t" ( Jak. 2:10 ). Vilken mardröm, vem klarar detta? Genom Jesu rättfärdighet är du frikänd. Skulden är betald, du blir räddad. Det gäller blott för dig att ha tagit emot honom som din Frälsare.

Att kunna skriften är således till uppbyggelse och välsignelse för den som vill vandra tillsammans med Herren. Men den religiösa fariseismen, den fick Jesus ständigt konfrontera. Hur är det idag; är det inte ofta fariseismen - i alla dess olika former -  som ställer till ett sådant elände för oss. Och innerst inne tror jag att många av oss inte vill vara fariseiska, hjärtlösa, egenrättfärdiga. Utan fastmer kärleksfulla, barmhärtiga, glada, lyckliga och ändå se det goda hos varandra. Men det är svårt detta, oerhört svårt men med Jesu hjälp ändå inte omöjligt. " Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet; barmhärtigheten åter kan frimodigt träda fram inför domen." ( Jak. 2:13 ).

Herre, förbarma dig över oss! Gör något av oss, fruktbärande och fyll oss med tro och helig ande så vi blir sunda, ivriga läsare. Men bevara oss samtidigt från fariseismens ande och låt barmhärtigheten regera.