Gudsmannen Emil Gustafson skriver följande: " Bokstaven dödar, men Anden gör levande. Kristus kom inte för att upprätta ett religionssystem, utan för att giva världen liv; därför levde han och därför dog han, att vi skulle ha evigt liv genom honom. Vad vi behöver, är inte blott hans lära, utan honom själv. Den som har Sonen, han har livet. Han är församlingens huvud och sin kropps frälsare. Han älskar församlingen och ber om hennes hjärta. O, att Jesus blev mera värdigt bemött av sitt eget folk! Det är inte brist på förstånd. Nej, det är brist på hjärta. Församlingen stänger dörren för Kristus. Halvhet och världskärlek bevakar den. Vi lever i den laodiceiska tiden.
Man är varken kall eller varm. Övergiva Herren vill man inte, men att hängiva sig helt åt honom, det är omöjligt. Hjärtat hänger fast vid världen. Man vill tjäna två herrar. Till den ljumma kristenheten säger Herren: "Se, jag står för dörren och klappar." Ack, du renläriga, förlamade samfund! Gör ny sinnesändring! Låt dina förstelnade känslor blöda av ömhet för din brudgum. Tag emot Kristus helt. Låt oss hädanefter känna, att han bor hos dig. Ty jag sökte honom, men jag fann honom icke.
Framåt, framåt! är den kristnes fältrop. En kristen får inte stanna i något utvecklingsstadium. En fullkomnad kristen utvecklas inte av en död teori om dop, församling eller helgelse. En kristen skall inte segra genom "lära", utan genom liv. Skall vi arbeta oss ur gamla former och förstelna i nya? Må vi tänka på detta! Gör portarna vida och dörrarna i församlingen höga, att ärones konung må draga där in. Först när Guds församling ledes och regeras av Kristi Ande, kan hon förverkliga sin uppgift att vara världens ljus och jordens salt.
Vad det känns ljuvligt och uppfriskande att komma in i en församling av enfaldiga själar, som inte förstår mer än att älska. Där man inte drömmer i det stora, utan lever i det ringa, tjänar i kärlek, fröjdas i enfald - o, där är himmel, liv och seger. " Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om I finnen min vän, så sägen - ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek:" ( Höga Visan. 5:8 )"
Är det din levande bön idag; mer, mer, mer av dig själv, du min Jesus? Än finns det möjlighet att närma sig honom, dröj inte längre utan kom!
Kommentarer
Skicka en kommentar