" O, Timoteus, bevara vad som blivit dig betrott; och vänd dig bort ifrån de oandliga, tomma ord och gensägelser som komma från den falskeligen så kallade kunskapen." ( 1 Tim. 6:20 )
Bevara det som du fått. Då menar vi naturligtvis det andligt goda som bor hos dig. Det som Herren anförtrott dig och det arv som du förvaltar. Jag vänder mig nu i första hand till dig som varit frälst en längre tid. Och låtit Ordet ta gestalt hos dig.
Vi bombarderas ständigt av en mängd nya intryck. Nyhetsflödet uppdateras ständigt med information av vitt skilda slag och utbudet av kunskap är enormt. Reklampelarna ropar ut sitt budskap, telefoner och datorer uppgraderas och stjäl vår tid, vårt intresse och vårt fokus. Det är med andra ord gott om olika alternativ till "tidstjuvar" som för tankarna iväg från "det väsentliga", och det som hör Guds rike till. Nåja, allt har sin tid.
Även på den andliga fronten matas vi med en mängd olika alternativ när vi letar på nätet. Det är lätt att få fatt ny kunskap, både på gott och ont. Men det är också lätt att navigera vilse eller segla på grund i "sömnaktighetens dimma". Mycket som vid första anblick låter så bra, verkar vara väl grundat i skriften och ger ett "sken av gudaktighet", blir vid närmare betraktelse något som bär inslag av något främmande, inte alltid definierbart,- magkänslan säger att du bör se upp. Olika teorier verkar så klara och sunda, men något främmande och förrädiskt kan du ändå skönja hos dem.
Bevara det du fått. Låt inte sådant bli bortjagat från dig för att inte det - vilket du hört och uppfattat rätt och riktigt - är "på modet". Känner du frid över det du hört och lärt dig, var rädd om det! Låt varken världen, djävulen eller någon annan ta det ifrån dig. På samma sätt som du inte beger dig ut på isen, om du känner på dig att den inte kommer att bära dig, så går du inte heller ut på områden som känns osäkra att vistas i.
Det finns gott om bloggar som varnar för villoläror av skilda slag. Ibland går de onödigt långt i sin "rättrogenhet". Det är då sannerligen inte lätt att befinna sig "på vägen" mellan två diken.
Det genuint evangeliska blir mer och mer sällsynt. Jag vill inte gå så långt och påstå att vi nästan fått ett annat evangelium när vi läser böcker, krönikor och predikningar. Då skulle jag göra mig skyldig till helgerån. Däremot tror jag mig inte vara ensam med att konstatera; nog var det ofta en djupare ton i de gamla böckerna och predikningarna. Mer av Gudsfruktan.
Bevara det som du fått - inte som ett heligt minne från svunna da'r - utan som en vattendelare i tider av sammanblandningar och diffusa strömningar! Då är det troligare att undgå ett andligt skeppsbrott och du ser fyrens klara ljus i natten som navigerar dig rätt - ända tills du skymtar den himmelska hamnen.
Kommentarer
Skicka en kommentar