Ett konungsligt prästerskap

 Här följer ett utdrag från en predikan av den legendariske pingstpastorn Georg Gustafsson. Det som är fött i väckelse är fött i väckelse. Trots att ord och budskap kan vara detsamma som under ökentider andas väckelsetidernas budskap hopp och förväntan. Ordet är levande och verksamt trots att åren gått. Många gånger har jag själv blivit rikt välsignad då jag tagit del av vad de som gått före oss skrivit och talat. Min förhoppning är att även andra skall få del av "tonen". Som sagt var ett stycke från en predikan med överskrift; - Ett konungsligt prästerskap.

" Då förstå vi hur viktigt det är, att vi komma på rätt väg, ty vad vi börja med skall aldrig ta slut. Denna kombinerade prästtjänst är evig, och vi skall fortsätta ända in i himlen att bryta bröd i hjärtats enfald och prisa Gud. Då skall vi också se i klart ljus, vad Melkisedeks tjänst betyder.

I det aronitiska prästadömet var det förbjudet för en kung att bli präst och för en präst att bli kung. Men Jesus kom och han förenade prästen och kungen i sin person. De vise männen sa, då de kom till Judeén: " Var är konungen? Vi har sett hans stjärna i öster? "

Vad Jesus ville göra klart för sina lärjungar var vikten och nödvändigheten av att de fattade betydelsen av denna hans dubbla uppgift, och när Jesus är tillsammans med lärjungarna den sista natten, vill han riktigt påminna dem därom ( Luk: 22 ). De kunde ha ryggat tillbaka. Tänk, om de kunde ha blickat tillbaka genom årtusendena och sett Abrahams möte med Melkisedek. I denna stund uppenbarades för dem den mänskliga sidan, därför att de inte fattat andesidan av denna betydelsefulla uppgift, som Jesus ville giva dem.

De trodde han kommit för att upprätta ett materiellt rike. Tänk t.ex. hur Sebidei söners mor kom och bad för sina söner. Man kan tänka sig, hur hon hade Jakob vid ena handen och Johannes vid den andra och faller på knä vid Jesu fötter. "Vad vill du", undrar Jesus. "Jo, Herre, när du kommer i ditt rike, vill du inte då låta Johannes sitta vid din ena sida och Jakob vid den andra?" Och Jesus svarar henne: "Det tillkommer icke mig att bestämma om platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida, utan de skall tillfalla dem, för vilka så är bestämt".

När man kommer till Jesus blir man korrigerad. Här sitta dessa lärjungar denna sista natt, den natt, som var Jesu stora kampnatt. Här sitta dessa, som stå honom närmast och resonera om vem som är störst. Tänk, vad det är mänskligt! Det måste till en gudomlig upplevelse till, innan de blev som Paulus uttrycker det: "Jag anser att mitt liv är av intet värde för mig själv". Det är möjligt att man kommer i samma ställning som Abraham, då han säger: "Förlåt, Gud, att jag talar, jag som endast är stoft och aska". Eller att man kommer att säga som Job: "Herre, jag är endast en nypa ler". Men ha vi kommit dithän, då skall Gud välsigna slutet av vårt liv mer än begynnelsen. Johannes säger, då han bevittnar Jesu verksamhet och växande inflytande: " Det är som sig bör. Han skall tillväxa och jag skall avtaga".

Det är en sak, som blev så levande för mig, då jag under en bibelskola i Stockholm talade om Hanok, som vandrade i umgängelse med Gud. Hanoks hela liv med Gud blev så genomträngt av Gud, att man inte såg Hanok längre, man såg endast Gud. Gud tog Hanok bort och så fick Gud träda fram fullständigt.

Vad är det som vi syfta till i den andliga tempeltjänsten? Det är att vi skall försvinna och Jesus bli den främste, den som drar uppmärksamheten till sig. Jag brukar bedja inför en ny dag och dess tillfällen till gudstjänster: Herre, hjälp mig idag, att jag må få ställa mig i skuggan av dig. Hjälp mig att få bli gömd i dig och att jag må föra församlingen till gemenskap med dig. Det är detta den andliga tempeltjänsten syftar till.

Mose uppgift var den ene gången efter den andre att föra folket till ett möte med Gud. Varje möte, vi samlas till, borde vara ett möte med Gud. Det borde vara vår passion att uppenbara vad som är, vad som var och vad som skall komma.

När Johannes såg Jesus på Patmos, sådan han var, såg han också bristerna i sitt eget liv och i församlingens liv. Han såg det bristfälliga i det, som skulle vara en Jesu avbild. Vänner! Vad Gud önskar idag, det är att vi bli ett konungsligt prästerskap, som frambär ett andligt offer, levande, heligt och Gud välbehagligt, vår andliga tempeltjänst. För att detta skall kunna ske, få vi inte längre skicka oss efter denna tidsålders väsen. Du lever kanske kvar i ditt gamla förhållande, och du kan inte pröva, vad som är Guds goda vilja. Du skulle vara ett fint andligt instrument, som Jesus endast behövde vidröra med sin tanke, för att du skulle bringas till vibrering i full harmoni.

Hur gick det med lärjungarna denna sista natt tillsammans med Jesus? De somnade. De hade sysslat med saker och ting, som det inte tillkom dem att syssla med. "Jag är större än du", hade de sagt till varandra. Paulus kallar sådant för det köttsliga sinnet. Jesus säger: "Så lång tid har jag varit hos er, och ni känner mig inte".

Ja, vem var störst av dem, den som låg vid bordet eller den som tjänade dem? Jesus säger: "Jag har visat er på vilken grund verklig storhet skall vila. Det är endast den som tjänar, som kan bliva verkligt stor'. "