Allenast Naaman

I andra Konungabokens femte kapitel finner vi berättelsen om Naaman. Arne Imsen skriver följande:

 " I Luk. 4 läser vi några ord av Jesus som har skakat mitt predikanthjärta ibland, så att jag har varit tvungen att ropa om nåd och åter nåd, över Guds folk, så att de icke försitter sina tillfällen. Jesus säger: " Många spetälska fanns i Israel på profeten Elias tid; och likväl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naaman från Syrien." Det fanns många spetälska i Israel, men en blev gjord ren. Man kan ställa sig frågan: Vad beror detta på? Hade hedningen Naaman något företräde framför alla dessa judiska spetälska.

Tänk, att bo inom möjligheternas område, och låta dem ligga outnyttjade och oanvända. Det var det som skedde, ty det var många spetälska i Israel, men det var få eller ingen som sökte profeten. Kom ihåg en sak; vilket budskap vi har, vilka möjligheter vi äger. Vilken kraft det finns i namnet Jesus!

Många spetälska fanns på Elias tid, endast en blev hulpen. Varför är det så få som behöver profeten? Varför är det så få som har ögonsalva, så att de kan se nödens barn, behovets barn? Varför är det så få som har det levande, direktgående vittnesbördet, som väcker längtan hos behovens barn? Jag vet att vi skall få  vara med om en väckelse som vi aldrig tidigare har skådat, därför att Gud skall svara på sitt folks böner. Men jag är ängslig över att få kristna kommer att vara med. De har hört så mycket, att de har blivit förhärdade. Och många kristna är idag i samma belägenhet som bruden i Höga Visan. Det heter om henne, att hon hade slagit sig ned och vilade på sitt läger. Hon vilade på erfarenheternas läger. När brudgummen kom och knackade på dörren, föredrog hon att ligga kvar och sova. Men jag hör att det knackar på dörren. Det är ingen predikant som vill in, det är Jesus som vill in, han vill in i ditt hjärta, han vill in i församlingen, han vill in i vårt samhälle. Han vill röja, han vill hela, han vill frälsa och han vill möta. Vi säger, välkommen du konung, kom och gör det du vill för att ditt namn skall förhärligas! 

Många spetälska fanns i Israel på Elias tid, men ingen blev hulpen. Det fanns ingen som gjorde något besök hos profeten, ty han var så föraktad och illa utsatt, att de som försökte närma sig honom, fick dela hans öde. Därför gick de hellre och bar spetälskan; bar sin sjukdom. Men så en dag kom det en som inte hade huvudet fullt utav religiösa spekulationer, teologi och teorier, men som hade en enkel flickas vittnesbörd om profetens möjligheter. Och denna flicka hade redan på hemmaplan tagit föraktet, för hon hade sett profeten i aktion både den ene och andra gången.

Det är fantastiskt med sådana människor, som inte bryr sig om vad man säger i grannskapet; Johansson och Pettersson och alla de här religiösa finsmakarna, som rynkar på sin religiösa näsa och ser griniga ut. Fantastiskt med dem som söker Jesus och blir hulpna. Fantastiskt med dem som ser. 

Hur skulle en man bära sig åt för att nå profeten? Det var ju ändock en enorm nivåskillnad mellan generalen från Armenien och profeten. Hur skulle Naaman kunna komma i kontakt med profeten? Han försökte att nå honom via de diplomatiska vägarna. Han gick till sin herre konungen, och konungen skrev ut ett artigt, diplomatiskt brev, som introducerade generalen för Israels konung. Med detta brev, med hästar och vagnar, mulåsnor, högtidsdräkter, pengar, tjänare och tjänarinnor drog han åstad för att bli hulpen. Man känner igen bilden, när människor förbereder sig för mötet med Gud. Försöker liksom förbättra, uppträda värdigt, nå honom på mänskliga vägar och via officiella kanaler.

Konungen uppfattade hela situationen som en provokation. Nu är han här för att söka sak, nu vill han att jag skall bota hans sjukdom också. Då gick budskapet ner till profetens hydda. Han sade: skicka honom hit! Naaman drog iväg med förutfattade meningar om hur det skulle gå till. Profeten skulle komma ut och lägga handen på den sjuka kroppen, föra handen fram och tillbaka och uttala några medlidsamma och känsliga ord. Det gjorde han inte, utan han sade: "Gå och bada dig i Jordan!"

När vi får veta sanningen om Guds frälsnings väg, vill vi gärna protestera. Vi tycker att det är förödmjukande. Kan Gud mena att jag skall gå dit? Att jag skall göra det, att jag skall handla så? Är det här frälsning? Handla som ordet lär! Det finns en flod, som representerar liv och hälsa, den rann upp på Golgata för snart 2000 år sedan. Den floden går genom hela världen. Den källan, upprättad i Sion tar all synd och orenhet och den som badar i den floden blir ren.

Nu tänkte hövitsmannen: Nej tack, det finns bättre floder att klara av det här i . Gå ner till smutsiga Jordan det får andra göra, men icke jag. Men så hade han en liten enkel tjänare som kom med ett argument: Men snälla min herre, hade han sagt att du skulle ha gjort någonting svårt, betalat en massa pengar eller gjort någonting som du har kunnat fått äran för, då hade du gjort så, men nu har du bara att gå och bada dig i floden så blir du ren. Generalen vände och så drog han ner.

Tjänare och tjänarinnor såg och avvaktade. Vad skulle ske? Han gick ner ifrån sin upphöjda plats, rev av sig sina kläder och marscherade ut i floden. Doppade sig en gång, två gånger, tre, fyra, fem, sex gånger. Ni förstår att det var spännande på strandkanten, när han försvann i böljorna, och Jordanflodens smutsiga vatten stänkte om honom. Sjunde gången försvann han, men då stod han upp som en ny människa.

Förklara det den som kan. Det måste till en trosfaktor, undret. Bada dig i floden, Jesu blod, som går utifrån Golgata och du blir ren. Du får gå rentvagen därifrån, bli lyft i ditt inre, du får ett rent hjärta, du blir frälst, löst och frigjord, därför att Jesu blod borgar för allt. Gå i tro till Golgata - och du är fri!"