Rött eller vitt?

 " Om edra synder än är blodröda, så kan de bli snövita, och om de är röda som scharlakan, så kan de bli som vit ull " ( Jes. 1:18 )

När jag i kväll skådade ut genom vårt vardagsrumsfönster, såg vi, min kära hustru och jag, en ljuvligt vacker röd solnedgång. Var det inte bondepraktikan som på sin tid skrev: Aftonrodnad - vacker natt, morgonrodnad - slask i hatt!

En enkel kör tonar i mitt inre. Den lyder; Aftonrodnad, vacker natt, morgonrodnad, slask i hatt, men när tiden är inne, vet vi inte. 

Här menas tiden för Jesu återkomst! Vårt saliga hopps fullbordan i härlighet! Och ändå är det många som nästan "ser rött" så fort detta slutscenario kommer på tal. Det är som att vifta med ett rött skynke framför dem; det måste dröja så och så länge innan han kan komma, det och det måste först gå i fullbordan .....

Och samma människor som med lyftade händer och drömska blickar lovordar sin Messias och bedyrar hur fantastisk han är och hur mycket de älskar honom, verkar nästan vara rädda för det stundande bröllopet ovan där. Du får ursäkta mig, men om man verkligen älskar någon, vill man då inte vara tillsammans med honom på den plats där han befinner sig? Oavsett om det är på en plats man väl känner till eller om platsen är ny för mig? 

Vad drar vi för kopplingar till bibeln, när vi nämner färgen rött? Du kanske tänker på blodet eller nattvardsvinet? Den vane bibelläsarens tankar söker sig kanhända vidare till det röda snöret på Jeriko mur, den röda kvigan, linsoppan som Jakob gav sin bror Esau, Israels barns uttåg genom Röda havet eller alla de blodsutgjutelser som skedde under de grymma krig Gamla Testamentet berättar om. 

Rött eller vitt? Här menas naturligtvis inte någon måltidsdryck, utan frågan handlar om; säg är dina synder dig förlåtna. Om era synder än är blodröda, så kan de bli snövita. Det finns en Gud som förlåter dig allt, hur förskräckliga och avskyvärda än de synder är som vi kan ha begått. Om vi bekänner dem för honom så är han redo att förlåta. Han kan låta sin ljuva, hälsobringande frid skölja ned över dig. Ibland kan vi även behöva göra upp med människor vi sårat eller skadat på något sätt, medvetet eller omedvetet.

Den vita färgen symboliserar ofta renhet, oskuld och helighet, ett närapå "gudomligt" tillstånd långt fjärran från synd och värld, i en mer eller mindre paradisisk tillvaro. Den röda färgen står för blodet, elden, kampen men också kärleken. Elden som både värmer och tänder, kampen för det som är sant, rätt och riktigt och kärleken - både till Gud, våra medmänniskor och även våra ideal.

Blod och eld blev måttot för Frälsningsarmén - Kristi blod och Andens eld!

Även Arbetarrörelsen ( vi må tycka vad vi vill om den ) höjer sin röda fana i sin kamp för de ideal och de idéer de tror på - frihet, jämlikhet, broderskap. 

Rött eller vitt? Förlåten eller oförlåten? Benådad eller dömd? I Jesus Kristus är du fri från syndens och dödens lag. Så finnes nu ingen fördömelse längre för den som är i Jesus Kristus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. ( Rom. 8: 1-2 ). Gå och tjäna Herren med glädje. Kom inför hans ansikte med fröjderop! Han lever, den gamle av dagar!