"Salig är den som får uppläsa denna profetias ord, och saliga är de som få höra dem, och som taga vara på vad däri är skrivet; ty tiden är nära." (Upp.1:3)
Uppenbarelseboken väcker många tankar och känslor till liv. Många tycker den är svår att förstå, gåtfull och de backar lätt tillbaka då det blir tal om dess innehåll. Andra blir skrämda av dess domar i form av vredesskålar, basuner och insegel. Att boken handlar om den sista tiden tror jag ändå att de flesta av oss erkänner.
Visst, boken är inte lätt att förstå utan den helige Andes hjälp. Sändebreven till de sju församlingarna i nuvarande Turkiet är kanske mer begripligt och de breven innehåller mycket av tidlösa riktlinjer för Guds församling, samtidigt som jag tror att de är en profetisk kavalkad av kyrko- och väckelsehistorien från den tid Johannes mottog synen på Patmos ö fram till våra dagar med en kristendom som på många håll liknar den folkvalda Laodiceaförsamlingens med sina duktiga artister och storfräsare.
Sedan kommer hästar i olika färger och det stora domsscenariot fortsätter ända fram till Babylons fall. Att det inte endast handlar om den fallna kyrkan och skökoreligion, tror jag vi kan slå fast, trots att även den sanningen finns mer eller mindre uppenbar i denna bok.
Ändå säger oss skriften det nästan paradoxala påståendet att var och en som läser ur denna bok, han skall bli salig, det vill säga uppfyllas av en stor glädje. Vid första anblick kan det verka märkligt, men Uppenbarelseboken slutar i triumf med den slutgiltiga totala segern över synden, djävulen och ondskan, då allt återställs tillbaka till vad Gud hade tänkt från början. Tänk dig att allt; vad synd och djävul heter det är för evigt borta, slängt i sjön som brinner av eld och svavel och de krafterna kan inte förstöra för oss längre.
Vid det talet, känner du dig inte salig och full av förväntan, vilken framtid, vilket hopp , vilken himmel! Att det sedan finns ohyggliga lidanden och svåra tider som väntar, men det måste ske. Det ingår i Guds vilja och tanke. Däremot tror jag, att då det blir alltför trångt och eländigt härnere, då evakueras vi! På samma sätt som Lot blev borttagen från Sodom innan domen från himlen kom och förstörde staden så tror jag Guds församling blir bortryckt från jorden innan vredesskålarna töms. Gud dömer ju inte de rättfärdiga tillsammans med de orättfärdiga, de som inte vill ha något med Honom att göra.
Jag vet att många tror att vi inte skall uppryckas förrän strax innan Jesu ankomst, då han skall sätta sin fötter på Oljeberget, men skulle då vårt saliga hopp vara att vi skulle bli halshuggna? För det blir ju konsekvenserna om man verkligen tror att vi skall genomgå hela eldsprovet? Om vi skall genomgå hela vedermödan eller ej vågar jag inte svara på, däremot skall vi inte vara kvar under vreden. (1 Tess.1:10, Rom.5:9). Vi har på intet vis blivit lovade att vi inte skulle möta motgångar och stormar, och martyrernas blod utgjuts över vår värld i dessa dagar, det är som om det knappast varit lika stor förföljelse på vår jord någonsin som det är nu i många länder.
Hoppet om Jesu återkomst strålar i natten, Han skall komma igen. Vi vet ej dag och stund, men att det närmar sig, det får vi sätta vårt hopp till. Lewi Pethrus sade på sin tid något i stil med att - nu talas det mycket om Jesu tillkommelse, det kommer att bli tider då man inte talar om detta och då skall han komma! Maranata!
Alltid salig om ej alltid glad Vandrar jag till Sions sköna stad Uti honom har jag gott behag Han har gjort mig salig.
Kommentarer
Skicka en kommentar