"Vad är då en människa, att du tänker på henne," (Ps.8:5)
Människan är skapelsens krona, men samtidigt också det mest märkliga Gud skapat. Att begripa sig på människan är en hel vetenskap och många gånger förstår vi inte det handlingssätt han/hon uppträder på. Olika kulturer och sedvänjor har fostrat fram beteenden och värderingar och många av oss vilka föds som original, dör - trots allt - som kopior.
Det som ändå skiljer människan åt, jämtemot den övriga skapelsen - djuren, fåglarna, fiskarna, växterna och träden - är, att vi har möjlighet till Gudsgemenskap. Hela treenigheten är intresserad av att äga gemenskap med oss människor, är det inte fantastiskt och härligt? Ändå är det många som tackar nej till ett erbjudande som ingen annan har att komma med. Jag tänker på dels gemenskap, redan här i tiden med Jesus Kristus och sedan, en evighet tillsammans med honom, bortom död och grav! Ära, halleluja!
Kom inte och säg att Gud är död, han lever i mitt hjärta sjunger vi i en enkel kör. Hela världens skapare väljer att bo i oss, enkla lärjungar. Nu svindlar det nästan för oss, men hör och häpna, hela universums skapare och Herre vill bo i oss futtiga, tvivlande och egocentriska människor. Han ställer dock ett villkor för att få flytta in, ett villkor som han överlämnar till oss själva att avgöra. Han frågar om han får flytta in och fira måltid tillsammans med oss. Han bryter sig inte in med våld, ej heller tvingar han sig på någon. Han kommer med ett nådeserbjudande till dig. Har du sagt ditt ja till honom? Vågar du överlämna ditt liv åt honom såsom hans tillhörighet?
Vad är då en människa att du tänker på henne? Ja, hon är dyrt aktad i Herrens ögon och han som håller hela världen i sin hand, se, han har också tid att tänka på mig.
Kommentarer
Skicka en kommentar