Amen, kom Herre Jesus!

 Boken Himlauret av Fredrik Franson väckte uppmärksamhet redan då den utgavs. Eldsvittnet Franson levde i tron på att uppryckelsen kunde ske när som helst. Det berättas att han kunde säga då han skådade ut genom fönstret strax innan han skulle lägga sig för natten, Om du kommer nu, Herre, så vet du var jag finns. En av de sista kapitlen i boken har överskriften; "Amen, kom Herre Jesus!" och jag citerar ur denna:

" Min livliga övertygelse är, att Jesus icke kommer, förrän han blir ordentligt inbjuden att komma; förrän de troende lär sig att av hela hjärtat bedja bibelns sista bön: "Kom, Herre Jesus!" De flesta troende bedja ej denna bön annat än med läpparna. I själva verket tro det ej, att det är bäst, att han kommer, och hur skall de då kunna inbjuda honom! Somliga känna sig själva inte riktigt redo och säga därför: "Herre, dröj!" Andra tänka på de många sovande Guds barn och säga: "Dröj, tills de uppvaknat!" Och detta ehuru de kanske hellre borde säga: "Skynda, kom, innan de somna in, innan de dö allesammans!"

Några säga i sitt oförstånd: "Dröj, Jesus, så att så många som möjligt måtte frälsas!" Många bedja: "Dröj, till dess åtminstone våra och alla de troendes släktingar först blivit frälsta!" Och så glömma de, att om deras släktingar bliva frälsta, så ha dessa i sin tur andra släktingar, för vilka de bedja samma bön, och om dessa bli frälsta, hava de åter i sin tur andra osv.

På detta sätt kunde ju Jesus inte komma, förrän hela världen blev frälst, och dock säger Herren, att det skall vara blott en "liten hjord". Hade Herren kommit för tusen år sedan, hade de, som då upptagits, haft ofrälsta släktingar kvar, och detsamma blir händelsen, om han dröjde ännu i tusen år. Vi må sålunda vänja oss vid den tanken, att många av dem som upplyftas, skall få oomvända släktingar kvarlämnade. Vi skall ej giva upp våra släktingar utan bedja och arbeta för deras frälsning, men vi skall ej vara så fästade vid dem, att vi bestämt säga: Dröj Jesus, till dess de blivit frälsta.

Det var ett ögonblick, då änglarna sade till Lot: "Rädda dina släktingar", men det kom längre fram ett ögonblick, då samma änglar sade: "Rädda ditt eget liv och lämna dina släktingar." Många ofrälsta hava allaredan blivit nödgade, och det har gått i uppfyllelse på dem: "De ogudaktiga skall förbliva ogudaktiga", (Dan.12: 10) och "den orättfärdige fortfar att göra orätt" osv. (Upp22: 11)

Gud syns ge upp den ogudaktige kort före Herrens tillkommelse. Och de sista möten, som komma att hållas, bliva icke väckelsemöten utan helgelsemöten. "De heliga fortfare att helga sig" Se, jag kommer snart. Att lämna våra släktingar kvar, syns oss vara en alltför smärtsam tanke. 

Ack, att Herren Jesus fick väcka upp de troende över hela jorden till att göra upprop om en allmän bönevecka för att uteslutande eller huvudsakligast bedja bibelns sista bön. Månne han skulle kunna motstå sin brudeskaras förenade bönerop!

Att ett påskyndande av Herrens tillkommelse är oss möjligt, framgår av 2 Petr,2;12. Detta står inte i strid med talet om, att dagen och stunden är bestämd, nämligen i  Guds allvetenhet, är klart därav, att Herren Gud, när han av evighet bestämde dag och timme, just tog hänsyn till sin församlings större och mindre villighet till att verka hans verk och till att inbjuda honom att komma igen, och bestämde tiden för sin ankomst just på grund därav. Det är sålunda vi, som fördröja hans tillkommelse och ej han, vi, som kan påskynda genom att verka och nu till sist  genom att ropa:" Kom, Herre Jesus!"