När jag fyllde 30 år fick jag som födelsedagspresent Carl Olof Rosenius huspostilla. Många år stod den i bokhyllan innan vi, min kära hustru och jag, beslöt oss för att regelbundet läsa ur den. Det är både välsignat men även uppfordrande att dagligen avskilja tid åt ordet och bönen. Men vi har sett hur Gud välsignat oss så många gånger för att vi prioriterat tiden på "det andliga". Ära vare Jesus! Vi läser följande rader av Rosenius:
" Jag vill lova Herren alltid, hans pris skall ständigt vara i min mun. (Ps.34:2)
Så säger den prövade David. Så bör en kristen ha det. Den som är insatt i hela Kristi rikedom skulle alltid vara glad och tacksam, som aposteln säger: Var alltid glada... Tacka Gud i alla livets förhållanden. Så ville Gud ha det bland er, när han gav er Kristus Jesus (1Tess.5:16,18)
Det är en självklar och kär plikt för alla Guds barn i denna prövningens värld att påbörja det himmelska livet genom att prisa och lova sin Gud. Du skall älska din himmelske Far och prisa honom för vad han är i sig själv, för vad han gjort, gör och skall göra. Har vi inte anledning att lova honom? Otacksamhet är en synd som har många olyckliga följder. Nådens källa skall torka ut för den otacksamme. - Otacksamheten förblindar vårt sinne, så att vi inte ser det goda vi har. Den lyckligaste på jorden kan då gå som en olycklig varelse genom livet, som en martyr för sin egen missbelåtenhet. Han förnekar Guds ära och blir en börda för sig själv.
Det är tydligt att även den som fått minst ändå har stor anledning att prisa, tacka och lova sin Gud. Bara det att få se och veta något om Gud, hans person och verk borde fylla oss med tacksamhet. Hela jorden är full av hans godhet. Himlarna förtäljer Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk (Ps.19:2) Den minst lycklige har stora skäl att lova Gud endast för vad Han är i sig själv.
Hur mycket mer borde inte du lova och prisa Gud, du som själv blivit benådad av honom och fått uppleva hans barmhärtighet! Du har fått hans saliga kallelse till Guds rike, du har fått den helige Andes upplysning och lärt känna dig själv och din Frälsare och är nu ett Guds barn. Du har också fått uppleva många synliga välgärningar både för kropp och själ. Du har Guds ord och dagligt bröd och allt vad du behöver för resan till ditt hem. Tacka då och lova din Gud! Glömmer du det och istället är otacksam och otålig för några små obehag i livet - akta dig! Det är en otacksamhet som inte blir ostraffad. En kristen bör vara en glad och tacksam människa.
Har vi förstått att otacksamheten är en mycket farlig och fördärvlig synd, så återstår frågan: Hur skall vi få sådana hjärtan, som rätt värderar Guds goda och som rätt tackar och prisar honom? Här hjälper ingenting annat än apostelns förmaning: Nyktra till på allvar! (1Kor.15.34) Ha Gud för ögonen! Det är det enda som hjälper. Det är rätta vägen. guds lov har uppfyllt de mest otacksamma, då de fått ögon att se Gud och hans goda, det han gjort och dagligen gör.
Då David ville väcka sin själ till Guds lov säger han: Och glöm inte vad gott han har gjort (Ps.103:2) Har Gud inte gjort dig något gott, så behöver du inte tacka honom.
Men det är sant att vi borde prisa och tillbedja Gud endast för vad han är i sig själv, även om han inte gjort oss något gott. Men den rätta tacksamheten mot Gud uppkommer i ett hjärta först då det lärt känna det verkligt goda, den nåden som omskapar och föder en människa på nytt.
Därför kan vi i sanning inte uppmana några andra till Guds pris än dem som själva lärt känna den stora barmhärtigheten att ha blivit frälsta från döden och djävulens våld och av Guds Ande blivit födda på nytt. De döda prisar inte Herren (Ps.115:17). Ingen kan se Guds rike, som inte blir född från ovan (Joh.3:3) Han kan inte ens här i tiden se Guds rike. Han är andligen blind och död och ser inte Guds härlighet. Försök inte att förmå en sådan människa till hjärtlig glädje och tacksamhet, det är som att försöka göra snö och is varma.
Å andra sidan är det lätt att vara glad och tacksam, då man fått uppleva hur god Herren är. Då är det rent av svårt att låta bli att tacka och lova. För Israels barn var det inte svårt att lova och prisa Gud, då de gått igenom Röda havet och sett sina fiender gå under i vågorna. O nej, det var mycket lätt, de hade ett inre starkt behov av att brista ut i tack och lov till Gud och kunde inte låta bli. Hör hur de sjunger om Herren, om vad han är och har gjort, om allt det goda Herren bevisat dem. Att se Herren och hans välgärningar det föder tack och lov."
Kommentarer
Skicka en kommentar