Den borttappade penningen

 "Gläds med mig, ty jag har funnit den penning som jag tappat bort" (Luk.15:9)

I Lukasevangeliets femtonde kapitel finner vi tre stycken liknelser. Den vanligaste är den som handlar om den förlorade sonen, ni vet, han som fick farsarvet i förskott, levde rullan, blev pank och återvände hem i tron på att han skulle blivit mottagen av sin far som en förbrytare, men istället hälsades välkommen hem med en dundrande fest som påföljd till sin brors förtret. Den andre liknelsen handlar om det förlorade lammet, när ett lamm fattades då gick herden ut för att söka det borttappade. Mellan dessa två liknelser finner vi en tredje, nämligen en kvinna som tappat sina tio silverpenningar. Hon letar och letar, vänder upp och ner på alla tänkbara och mindre tänkbara skrymslen och vrår tills hon äntligen finner dem. Hon förmedlar glatt nyheten för sina vänner.

Vi återvänder nu till nutid och vad som hände hos undertecknad i går kväll. När min kära hustru kommer hem från sitt arbete berättar hon att bensinkortets giltighetstid har förfallit. Detta upptäckte hon i samband med att hon skulle tanka bilen. Vi letade igenom på alla tänkbara platser som kuvertet med det nya bensinkortet kunde finnas, men utan resultat. Vi bad Gud om vägledning och beslöt oss för att jag kunde följt med och tankat bilen följande morgon. 

Morgonen därpå sitter frugan och äter frukost, medan jag dröjer kvar i sängen. Då hör jag hennes välbekanta röst från köket; - Du behöver inte följa med, kortet är hittat! Om vi i vår iver att leta igår hade missat kuvertet eller om en ängel under nattens timmar varit framme och lagt kortet till rätta får jag vara osagt, men visst blev glädjen stor då det förlorade var återfunnet.

Guds omsorg om sina små lamm, men och den glädje vår himmelske Far känner då vi, hans barn vänder oss till honom med våra tillkortakommanden i tillvaron. Små vardagsvittnesbörd om hans trofasta ledning och kom ihåg, han hör dig fast han periodvis känns avlägsen.