"Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds son, han har icke livet" (1Joh.5:12)
Vad är det första du tänker på när du hör ordet kristendom? En religion eller etik och moral? Något som folk trodde på förr i tiden eller en massa bud och krav, fördömande av sexualitet eller något allmänt tråkigt? Eller tänker du på Jesus, den fullkomliga kärleken, försoningen, kyrkor och traditioner?
Många menar att kristna, det är vi väl lite grann till mans. Döpt som barn, konfirmerad, gift sig i kyrkan, lever ett ordnat liv utan allt för många utsvävningar och när dagen är inne för min hädanfärd tar kyrkan hand om slutpreludierna. Kristendom är inget jag går runt och tänker direkt på och visst har det väl hänt, då jag varit i någon nödsituation, att jag då sänt upp en bön till vår Herre. I övrigt ber jag aldrig.
Kristendom handlar inte i första hand om religion, tradition eller någon fördömande moral. Kristendom handlar om en person, Jesus Kristus. En man som vandrade runt borta i Israel för tvåtusen år sedan, säg, vad har han väl då med mig att skaffa? Världshistoriens största ögonblick, då försoningen ägde rum och det åter blev möjligt för människan att nalkas Gud, det är om honom det handlar om. Jesus - den enda syndfria människa som beträtt jordens yta - bar våra synder på ett kors, innan han dog och på tredje dagen uppstod från det döda.
Den som har Sonen, han har livet. Svårare än så är det inte. Inga religionsceremonier, moralisk duktighet eller goda gärningar räddar dig från döden. Genom att tro på Jesus Kristus blir du frälst. Så enkelt - ändå krånglar vi till allt genom våra prestationer som ändå inte räcker fram till himlens Gud. Vi behöver inte förstå i detalj hur allt gått till. Det räcker med att tro. Och det är jag innerligt glad för.
Kommentarer
Skicka en kommentar