"Tacken Gud under alla livets förhållanden. Ty att ni så gör är Guds vilja i Jesus Kristus" (1.Tess.5:18)
Lundgren med lådan, har du hört talas om den mannen? Skräddaren som skrev sånger som andas tacksamhet över livet, nåden och frälsningen. "Evad dig möter, käre vän" och "Hav tack o Jesus" är sånger han skrev som fortfarande sjunges. Ändå var hans liv allt annat än en dans på rosor.
Carl Lundgren föddes dagen innan nyårsafton 1836 i östra Värmland. Hemmet var fattigt, inte enbart av låga inkomster, utan främst för att hans pappa var djupt alkoholiserad. Istället för att arbeta på åkern eller i skogen tillbringade han tiden på krogen, där han ofta var involverad i diverse slagsmål. Betalningen gick på krita och skulden ökade för var dag som gick. Till sist var skulden så stor att krögaren sa; - Nu tar jag gården ifrån dig, så är vi kvitt. Hela familjen på åtta personer fick lämna bondgården åt krögaren och istället flytta in i en mindre stuga. Och det var inte första gången. Ett antal år tidigare hade han fått göra samma sak, lämna hemmet pga obetalda skulder åt en hänsynslös krögare.
Skolgången för Carl blev det inte mycket bevänt med. Som tonåring kom han till Örebro som skräddarlärling. Efter ett antal år, delvis i synd och värld blev Carl frälst. Han började spela psalmodikon, ett musikinstrument med endast en sträng, därav namnet "lådan". Han sjöng sin egna sång:
Stundom vid min simpla låda känner jag mig säll Och det händer att vi båda träffas varje kväll.
Snart gifte han sig med en pastorsdotter. Vi kommer att få fem barn, sa Carl, och då skall den första få ett namn på bokstaven J, den andra på E, den tredje på S, den fjärde på U och minstingen på S. Deras initialer blir då mycket riktigt JESUS. Detta skedde, men då den sista fötts dog hustrun och Carl blev lämnad kvar ensam med fem barn. Han hade inte råd att försörja dem så de blev bortadopterade och fick bo hos släkt och vänner.
Lundgren vandrade runt, predikade, sjöng och sydde. Han led av en mycket svår astma vilken gjorde att han inte kunde ligga i en vanlig säng och sova, utan oftast var han tvungen att sitta på en stol nätterna igenom. En gungstol eller en soffa med hårt lock kunde ibland också fungera. Trots dessa umbäranden, där han ibland knappast ens fick luft, hördes han aldrig klaga.
Väckelsens eld brann i byarna och Carl fick vara med om när den ene efter den andre gav sitt liv till Jesus. Lundgren delade gärna med sig av det lilla han hade och Gud välsignade honom med livets nödtorft. Efter hand blev hans sånger upptryckta i en sångbok som fick namnet - Nöd och Nåd. 25 öre kostade sångsamlingen som enligt författarens egen utsago innehöll 12 öre nöd och 13 öre nåd. Att denna enkla repertoar-skrift skulle gå åt som smör i solsken trodde han väl knappast, men den sålde bra både hemma i Sverige, men också i Norge, Finland och svenskbygderna borta i USA. Snart hade den inbringat 3000 kr och Lundgren kunde äntligen bygga sig ett hus att bo i, en stuga med plåttak på, som han uttryckte det hela, vilket fick namnet Berea, (Apg.17:9,10) eftersom ordet haft framgång på den platsen.
Nu hade Lundgren fått ett gemytligt hem och några av barnen kunde flytta dit tillsammans med Johanna som tagit hand om dem. Hon hade varit lärarinna i byn, men då prästen fick veta att hon gått dopets väg och döpt sig till Kristus var det slut med möjligheten som lärarinna. Trots hennes klanderfria vandel fråntogs hon sin status och kom således till Lundgrens hushåll. Tycke uppstod och i november 1890 ringde klockorna dem samman. Då året slagit om till 1891 hade Carls astma släppt, allt enligt vad Herren själv hade sagt honom. Lyckan blev ej långvarig. Trettonaftonen veckan därpå kallades han hem till sin Frälsare.
Vi får böja oss inför livets mysterium och gåta. Ibland förstår vi inte Herrens vägar alls. Men med historian bakom sångförfattaren - Lundgren med lådan - blir hans sånger så mycket mer levande för oss som lever idag. Att en sådan tacksamhetston kunde följa honom under livet ger så mycket mera tyngd åt orden i följande sång:
Hav tack, o Jesus, att du mig givit Båd makt och rättighet att vara Din När dig jag äger Då har jag livet Mig fattas ingenting blott du är min
Om kära vänner mig bortglömma, jag har dock rättighet att vara nöjd; om världen håna vill och döma, gör ingenting då jag är nöjd.
Om jag är ringare än alla, jag har dock rättighet att vara nöjd; o då passar jag att falla i Frälsarns famn och vara nöjd.
Om jag är utan hem på jorden, jag har dock rättighet att vara nöjd; Om jag är "var mans avskrap vorden", gör ingenting då jag är nöjd.
Om människor mig godhet visa, jag har dock rättighet att vara nöjd; vill världen hata eller prisa, gör ingenting, då jag är nöjd.
Om jag har guld och gröna ängar, jag har dock rättighet att vara nöjd, om jag är arm och utan pengar, gör ingenting då jag är nöjd.
Om jag av nöd och sjukdom lider, jag har dock rättighet att vara nöjd; om natt och dag jag vakar, kvider, gör ingenting då jag är nöjd.
Om med- och motgång här mig möter, jag har dock rättighet att vara nöjd; min gode herde ömt mig sköter, och nog bör jag då vara nöjd.
Men syndar jag och vandrar fjärran, o Gud, då är icke jag nöjd; men när jag åter finner Herran och tror hans nåd, så är jag nöjd.
"Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning" (1Tim.6:6) det betyget kan inte någon frånta Herrens ringa vittne Carl Lundgren.
Kommentarer
Skicka en kommentar