I fråga om synd, ty de tro icke på mig

 "Men när han kommer, skall han låta världen få veta sanningen i fråga om synd, rättfärdighet och dom; i fråga om synd, ty de tro icke på mig; i fråga om rättfärdighet, ty jag går till Fadern, och I sen mig icke mer; i fråga om dom, ty denna världens furste är nu dömd." (Joh.16:8-11)

Jesus är mitt uppe i sitt avskedstal till sina lärjungar, då han säger dessa välkända ord; - i fråga om synd, ty de tro icke på mig. Märk, att Jesus lyfte inte upp den mosaiska lagen med något av alla de bud och förbud när han talade om synden. Inte heller höll han en moralpredikan om vikten av etik, trohet i äktenskapet eller avhållsamhet; i vilka dräkter den än kan tänkas uppenbara sig i. Ej heller tog han upp yttre betingelser såsom ett anständigt uppförande, klädkoder, arbetsmoral eller hur du förvaltar ditt kapital. Han talade istället om den synd som höll judarna borta från den kommande härligheten; deras otro.

Ty de tro icke på mig. De skrift- och laglärde judiske fromme männen hade svårt att acceptera att den man som vandrade mitt ibland dem verkligen var deras utlovade Messias. Och så har det varit sedan dess. Många har svårt för att tro på att Jesus verkligen är Guds Son? Genom historien löper tråden som en vattendelare mellan skilda läger; Var han egentligen Guds enfödde Son eller var han istället en vishetslärare, en galning och upprorsmakare eller en mytomanisk skojare? Jag väljer att tro på det förstnämnda alternativet, att han verkligen var Guds Son och att tron på honom ger mig rätt att bli Guds barn. 

Det är så ofta som yttre vanor och uppträdanden klassas som synd. Den beryktade syndakatalogen har varierat under modets växlingar, nöjeslivets utbud och under samhällets förändring. I stället för att peka på att Jesus är enda vägen till Fadern och försoningsblodets betydelse, har tyngdpunkten legat på en rad förbud som inte ansetts lämpliga för en kristen att utöva. Ändå säger Paulus att allt är lovligt, men inte allt är nyttigt. (1Kor.10:23)

Ty de tro icke på mig. Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Den som vill komma till Gud måste tro att han är till och att han lönar dem som söker honom. Det är ju både självklart och naturligt! Vi måste tro att det himmelska inte enbart är symbolik, utan det är en kommande verklighet! Något du och jag kan få del utav. Ack, hur ofta krånglar vi inte till det i vårt resonerande. Att en mans död och uppståndelse för tvåtusen år sedan, långt borta i ett avlägset mellan-östern skulle ha något med mig att göra, jag som är en modern hedning på tvåtusentalet? Så resonerar många idag. Tack och lov behöver vi inte förstå allt, det räcker med att tro. Det heter ju om Abraham att han trodde och det räknades honom till rättfärdighet. Så får även vi göra.

Det är sällan populärt att tala om synden. Men det är svårt att blunda för dess konsekvenser. Synd är i första hand uppror mot Gud, att missa målet - den eviga saligheten! I dess fotspår följer en mängd beteenden, ovanor och laster, moraliska tillkortakommanden och kärlek till denna tidsålders gud. Ja, men, jag gör ju som jag vill, resonerar många idag, så länge det inte är olagligt så....

Jag gör som jag vill, detta människans dilemma. Ett ordspråk säger följande om människan; allt som jag verkligen vill är antingen olagligt, omoraliskt eller fettbildande. De flesta av oss känner igen sig, vi drages lätt till det som vi innerst inne vet att vi inte borde göra. Anden och köttet ligger ständigt i strid med varandra. Och gräset är grönare på andra sidan staketet. Tänk om jag hade en massa pengar,  kunna bo flott och göra precis vad jag vill.... vilket liv skulle jag då inte få? Tänk om jag hade mer makt, mer att kunna säga till om, få bestämma och få andra att lyda..., eller vilken vacker hustru min granne har, vilken kropp, vilken utstrålning, jag blir nästan vild då jag tänker på henne.....? Visst känner vi igen oss i syndens konsekvenser, att tillfredsställa det egna jaget, egoismen - det finns ingen annan än mig, mig , mig. Bara jag får som jag vill, då blir jag nöjd.

Dock säger Jesus något helt annat: "Den som är störst bland er, han vare de andras tjänare" (Mark.10:43) Men, vad nu då, unnar mig Jesus inte jordisk lycka och välgång? Sade du inte nyss att det räckte med att tro på att han var Guds Son? Att jag sedan kan leva hur som helst, det är ju tron som frälser. Det är sant att tron frälser men gärningarna följer i dess spår. "Men om någon har denna världens goda och tillsluter sitt hjärta för sin broder, när han ser honom lida nöd, hur kan då Guds kärlek förbliva i honom? Kära barn, låt oss älska icke med ord eller med tungan, utan i gärning och i sanning." (1Joh.3:17-18). Vilken värld skulle vi inte leva i om vi levde efter detta, att bli frälst från egoismens välde och sätta min nästa före mig själv. 

Det är många som söker positioner, erkännande och menar sig så "komma upp sig" i Guds rike. Men i Guds rike stiger man inte upp för att stiga i graderna. Fastmer stiger man ned för att bli varandras tjänare och tjäna varandra under ödmjukhet. Det är tron som frälsar och för oss i hamn men det är inte oväsentligt hur vi lever då vårt liv vittnar om den uppståndne. Och gärningarna följer i dess spår....

I fråga om synd, ty de tro icke på mig. Den levande tron bär oss och medan vi väntar på hans återkomst verkar vi och medan vi verkar väntar vi. Låt oss därför ta ut löftena i tro, de löften som Gud har gett oss. 

Läs som det står och tro som det står Aldrig en prick av Ordet förgår. Vila och frid och hälsa du får Tro som det skrivet står.