"Om då därinne fanns dessa tre män: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv, säger Herren. " ( Hes.14:14 )
Av alla de många helgon och stora gudsmän vi möter på gamla testamentets blad, väljer Herren dessa tre, då han framställer förebilder i en situation då avguderiet blommade och folket vandrade sin egen väg långt, långt bort från Herrens ansikte. Israels otrohet var värre än vad Gud kunde acceptera, det fanns ingen hejd på ondskan och dess vansinnigheter.
Noa, Daniel och Job framstår som de vilka Gud finner mest behag i. Nu måste vi komma ihåg att detta skedde under det gamla förbundets tid, innan Sonens återlösning för den fallna mänskligheten. Om vi skulle få frågan; vilka tre från det gamla förbundets tid är "andligast", levde närmast Gud eller hur vi nu skulle välja att framställa frågan, är det dessa tre vi då skulle svarat. Det finns gott om kandidater att föreslå; Moses, Abraham, Josef, kung David, Elia, Enok eller varför inte Samuel? Alla dessa levde nära Herren och kunde väl ha lyfts upp såsom aktuella exempel.
Det är intressant att just dessa tre omnämns; det finns väl knappast någon som predikat så länge, utan att ge upp, som just Noa. Under 150 års tid predikade han omvändelse till ett ohörsamt släkte, innan den stora katastrofen kom, som ödelade den dåtida världen. "Genom tron var det som Noa sedan han fått uppenbarelse om något som man ännu icke såg, i from förtröstan byggde en ark för att rädda sitt hus; och genom den blev han världen till dom och fick till arvedel den rättfärdighet som hör tron till." ( Hebr.11:7)
Ingen annan av gamla testamentets profeter fick blicka in i framtiden och se händelser långt fram i tiden som den unge Daniel. Han är ju också den profet som Jesus hänvisar till i sitt eskatologiska tal i Matteus tjugofjärde kapitel. Daniel var full av vishet, - en sådan som Gud givit -, då han trädde fram inför konung Nebukadnessar för att uttyda den märkliga skrift på väggen, då en hand drev en jordisk konung till fullständigt vanvett av rädsla på Belsassars gästabud. (Dan.kap.5)
Då det gäller att bli prövad av Herren och lida, utan att på något sätt skuldbelägga Gud, intar Job en särställning. Trots alla försök att få honom till att anklaga Gud lyckas inte hans vänner få honom därtill. "Om Jobs ståndaktighet har ni hört, och ni har sett vilken utgång Herren beredde; Ty Herren är nåderik och barmhärtig." (Jak.5:11)
Dessa tre levde ett liv långt ifrån vad någon annan av oss nutida kristna gör, det tror jag de flesta av oss är överens om. De ägde en särskild relation till himlens Gud och intar sin plats i historien, ständigt ifrågasatta av nutidens lärde och förståsigpåare.
Den värld som de levde i skiljer sig, av helt förståeliga skäl, markant åt från vår tid. Likväl finner vi likheter då det gäller gudlöshet, ondska och egoism. Vad vår värld idag behöver är kvinnor och män som lever nära Herren, uthålliga trots nederlag, som inte ger upp utan trofast år efter år fortsätter, trots att man inte ser några synliga resultat! Övervinnare på trons och lydnadens väg.
Kommentarer
Skicka en kommentar