En hemlandssång. Skriven av prästfrun Hildur Elmers får visa riktningen denna novemberdag.
1 Jag vet en väg som leder till himlens sälla land Väl för den genom mörker och prövningar ibland. Men till den ljusa staden den ändock säkert bär. Den vägen Jesus är, den vägen Jesus är.
2 Jag vet en frid som varar då annat allt förgås För guld den kan ej vinnas, för penningar ej fås. Den är en friköpt gåva utav min Fader kär, den friden Jesus är, den friden Jesus är.
3 Jag vet en kraft som helar ett söndersargat bröst, Som skänker ro och vila, hugsvalelse och tröst. Som mäktigt kan bevara min klädnad vit och skär. Den kraften Jesus är, den kraften Jesus är.
4 Jag vet ett mål som vinkar så härligt ovan skyn, Och snart den slöjan brister som dolt det för min syn. Ja, det är värt att löpa på vädjobanan här, det målet himlen är, det målet himlen är.
5 Där finns ej mörker, fara Ej natt skall vara mer. Där bor den frälsta skara som övervunno här. Och Lammets sång skall brusa lik stora vattens brus I härlighet och ljus, i härlighet och ljus.
Kommentarer
Skicka en kommentar