Yttersta domen eller tusenårsriket?

" Sannerligen, sannerligen säger jag er. Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. "(Joh.5:24)

När det gäller domedagen och yttersta domen finns det delade meningar om när, var och hur. Som så mycket annat i den heliga skrift. Tolkningarna går isär då det gäller domen över fåren och getterna. (Matt.25). Är det den yttersta domen det handlar om, vilka som får gå in himlen och vilka som får stanna utanför? 

Men då skulle allt bero på gärningar, vilka du hjälpt, besökt eller klätt under din pilgrimsfärd genom livet. I himlen kommer man in, uteslutande på nåd och inte av förtjänst. Trots att det är den vanligaste tolkningen är jag tveksam till att det handlar om den yttersta domen. 

Vi talar ibland om något som vi benämner för tusenårsriket, en lång period av frid och harmoni. Kan det vara om detta som Jesus omnämner när han talar om fåren och getterna. Genom bibeln löper tre parallella linjer, som ibland skär varandra,  församlingens, Israels och de olika nationernas. Att det skulle handla om nationernas inställning gentemot Israel. Hur man behandlar judefolket. 

Jag ställer mig öppen för den tolkningen. Även om vi inte finner ordet tusenårsriket i dess bokstavliga form i bibeln, talar i synnerhet Gamla Testamentet och dess profeter om den tid som en gång komma skall. Då frid skall råda över hela planeten. 

För att vi människor skall kunna överbrygga livets svåra passager behöver vi tro på en fullständig rättvisa. Att synden får sitt straff, att hela mänskligheten ställs fram inför domen, så att verklig, varaktig rättvisa segrar. Gud kommer att fråga vad vi gjorde inför valet av hans Sons försoningsdöd; om vi mottog eller förkastade erbjudandet om frälsningen? Nåden ger oss inträdesbiljett till himlen men gärningarna bedömer lönen. 

Genom Jesus blir vi frikända och nya möjligheter öppnas för gemenskap med Fadern. Ty av nåden är ni frälsta genom tron, Guds gåva är det, men gärningarna och dess frukt följer i dess spår. Det är således inte ovidkommande hur vi lever våra liv, men gärningarna som sådana frälser inte. Genom förlåtelsen är himlen öppen också för dig och mig. Inte på grund av våra goda gärningar, hur betydelsefulla de än må vara utan uteslutande på Guds nåd!