Stefans tankar

 "Tacka Gud i livets alla förhållanden" (1 Tess.5:18) Att tacka Gud, när det har gått bra i livet är naturligt. Även den som inte är särdeles from instämmer i den tacksägelsen.  Vi vänder oss gärna till honom då vi befinner oss i nöd, då vi står inför något stort beslut eller då vi vill ha bönesvar i form av helande från sjukdom eller önskan om materiell välsignelse. Ändå uppmanar oss Herren att tacka honom i de mest skiftande öden och bravader vi kan uppleva i livet.  Det är - hur märkligt det än kan låta för oss moderna människor - välbehagligt att tacka honom, då livets gåtfulla dunkla varför ställer oss maktlösa i situationer vi aldrig trott vi skulle behöva uppleva. Att då kunna   tacka honom fordrar mycket av oss, de flesta skulle knappast ens kunna tänka tanken, -  att tacka honom under de förhållandena, utan frågar snarare uppgivet var Herren döljer sig någonstans och vad han menar med denna prövning? Trots allt är det välbehagligt och gott, men hur mång...

 Lever du? En fråga som blivit mer aktuell nu under det senaste året. Lever du; och då tänker jag inte i första hand på det lekamliga livet - utan jag vill gå rakt på sak och framställa frågan än en gång; Lever du, har du liv i Gud? Jag vet att vi sällan frågar varandra denna fråga längre, men lever du vid källan - idag - nu? Porlar brunnen med det levande vattnet fram i ditt innersta som en ström, gläder du dig både med och i Herren var dag?  Jag minns en gång då jag hörde Arne Imsen predika. Han berättade om de pingstvänner, vilka fanns i hans omgivning då han var barn och riktigt ung. När de träffades hälsade de på varandra och frågade; -Frid broder, frid syster, lever du i strömmen, är du bevarad? Den andliga hälsan var A och O. Så jämförde han med dagens pingstfolk - vars tongångar låg åt en annan håg då man råkar varandra; Tjenamoss, jag har skaffat mig en ny Volvo! Det jordiska har intagit mer och mer. Varje dag möter oss en ständig ström av nya intryck via telefoner, d...

 "Ty Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande." (Rom.14: 17)  Guds rike, vad är det för något? En fråga som säkerligen har funnits i vår tankevärld någon gång. Riket annorlunda, där mycket nästan är "upp och ner". Finnar det riket i himlen eller på jorden? Guds rike är något osynligt, det är invärtes i er. Det är inte den organiserade församlingen, hur härlig och rätt den än må vara. Den är större än så. Guds rike består av de frälsta, vilka bor jorden och finns utspridda i världen, många som lysande blom i den dystra, kalla vildmark.  Guds rike består i rättfärdighet, frid och glädje. Inte i ord utan i kraft. (1 Kor.4: 20) Söken först Guds rike och hans rättfärdighet, säger skriften, men tillägger också ett löfte; så skall ock det andra tillfalla er. Vi uppmanas på detta sätt att söka - inte endast Kristus, hur viktig det än är - utan också Guds rike, det osynliga riket. Har det inte många gånger stannat vid det...

 En måhända märklig rubrik, men vid närmare eftertanke tror jag de flesta av oss - någon gång under livet - mött människor som kunde kallas för kaktuskristna. Människor, som varit lik kaktusen, taggiga, törniga, men innerst inne framme vid roten har det likväl funnits något gott. När du väl har lärt känna en sådan människa, har du upptäckt att innanför allt som sticks och verkar motbjudande finns -trots allt - en god stam. Men vägen till deras hjärtan blev allt annat än bekväm och gemytlig, du fick många gånger känna på hur taggarna stack till - och det gjorde ont, ibland väldigt ont. Ändå uppväger en inre harmoni då du tänker tillbaka på den tid som gått sedan du mötte personen ifråga. Kaktusen trivs i värme och mina tankar går osökt till de stora kaktusarna som växer vilt ute i den torra öknen. De behöver inte så mycket vatten och fukt, utan klarar sig själva länge. Hur är det då med den kaktuskristne? Han har ofta fått fostrats i ensamhet och under förhållanden som inte alltid v...

 I alla tider har Guds folk längtat efter en ny besökelsetid av den Helige Ande. Då Anden slagit ner och uppfyllt de som bidat efter ny kraft har de fått se en vårflod bryta fram på nytt. Väntar och längtar vi idag - som levt i coronans dödsgrepp - efter en ny vår, där Guds livgivande ande får blåsa bort ängslan, rädsla för morgondagen och traditionernas; vara eller inte vara, ja, något nytt och sällsamt spirar fram och slår ut i blom? Vill vi vara med? Tror vi att det är möjligt - nu? Följande sång, vilken kan sjungas på samma melodi som sången: "Herre, se vi vänta alla," med kören "Gjut din Ande," skrev nestorn i den finlandssvenska pingstväckelsen, Anton Rosenberg, då 94 år gammal. Sången vittnar om den andliga vitalitet och längtan efter mer, mera av Andens liv, trots att han levde i livets aftontimma och hade fått uppleva mycket av Guds dråpliga gärningar. En bön om Ande och eld. Herre, förnya i dessa år dina gärningar ibland ditt folk! Kom du Ande ifrån höjden...

 " Gå in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många är de som gå fram på den; och den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och få är de som finna den." (Matt.7: 13-14) Dessa ord är hämtade från slutet av Jesu bergspredikan. När hörde du någon predika utifrån denna text sist? Är det inte snarare så att många undviker att närmare tala om den smala vägen och den trånga porten. Den passar liksom inte in i vårt moderna inkluderande samhälle. Men skulle då dessa Jesus-ord endast höra till en förgången tid och att vägen skulle bli rakare och bredare och porten större och öppnare ju närmare tiden då Han återvänder nalkas? Knappast - och samtidigt heter det ju så skrämmande i denna text att få - inte många - är de som finna den. Betyder det då att nästan ingen kvalificerar sig till himlens härlighet? Samtidigt heter det också att Gud vill att alla skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen, (1 Tim. 2:4) och så ...

 " I en stund då ni inte väntar det skall Människosonen komma" (Matt. 24:44) Det bestämda datumet för Jesu återkomst hör himlen till, men tänk om han kom idag. Att vi som lever nu, tvåtusen år senare skulle få uppleva detta som de kristna i alla tider drömt och hoppats på. Tänk om det är vi som skall få se den levande Messias återvända hit. Tänk om det är vi som skall bli uppryckta i skyn! Tänk om!  På de flesta håll är det tämligen tyst när det gäller de eskatologiska frågorna. Man kanske tror att denna sanning kommer att äga rum i en avlägsen framtid, men tänk om det sker nu, under vår livstid.  Många skakar på huvudet och menar att det där har de kristna talat om i så många år, men inte har Han kommit än. Skaran är helt enkelt inte fulltalig än och därför har Han dröjt. Men tänk om Han står för dörren nu. Vad spännande, eller.... Som sagt, vi vet inte när detta skall ske. Redan Paulus på sin tid inväntade återkomsten. Kunde han i sin livligaste fantasi föreställa sig, ...