Stefans tankar

 Den andra lördagen på raken blev inte vad vi trodde och tur är väl det. Han som styr hela världen med sitt allmaktsord är överraskningarnas Gud. Fast det vet vi ju redan.  En kamrat ringde mig och berättade att två bröder som bar på ett kors, om en liten stund skulle komma till en park inte alls långt från min bostad. De bar på ett stort kors som skulle bäras från Stockholm till Oslo. Olika människor längs vägen kommer att turas åt med att bära detta kors, under dess färd från den ena huvudstaden till den andra. "Om någon vill följa mig skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig" (Luk 9:23) Efterföljelse. Att vandra i Mästarens fotspår har väl sällan varit bekvämt för den köttsliga människan. Vi har visserligen ingen direkt uppmaning i Bibeln att gå runt med ett kors, men detta kors predikar alltnog sitt budskap för människor som rör sig i dess omgivning som ett vittnesbörd om den uppståndne. Vi kan naturligtvis ha olika syn och åsikter på att vandr...

"Den som är störst bland er, han vare de andras tjänare." (Matt.23:11) Under de närmaste dagarna pågår i vårt land ett fenomen som i folkmun kallas "studentutspring" det vill säga, examen är avklarad och studenten ett faktum, denna biljett som leder dig vidare mot högskolan. För många är detta en högtidsdag, nu har jag kommit lite längre i min karriär för att "bli något". Och jag önskar var och en lycka till. Jag själv delar inte erfarenheten av att ha fått ta studenten och det stänger mig ute från den akademiska värld med sina krav och förmåner. De flesta av oss har drömmar, om att kunna förändra världen, nåja, i någon mindre mån i alla fall. Den ungdomliga entusiasmens rosa skimmer brukar med tiden lägga sig inför det stora allvarets; det går inte att förändra världen särskilt mycket. Och i stället satsar man på på att självförverkliga sig inom sitt yrke.  När Jesus vandrade härnere var han en revolutionär, vars budskap kom att förändra världen, inte end...

 "Så är tron i sig själv död, om den inte har med sig gärningar" (Jak.2:17) Tro och gärningar, hur går allt det där ihop egentligen? Det är ju endast genom att tro på Jesus Kristus som vi blir frälsta och rättfärdiga. Samtidigt kan inte våra goda gärningar behaga Gud. Dessutom talas det om döda gärningar. Att förstå sig på hur allting skall vara blir lätt något vi försöker göra. Vi börjar bra men målar in oss mer och mer i ett hörn och får till slut erkänna att, vi visste egentligen inte så mycket. Skall vi dra följande resonemang och vår förståelse till sin spets; innebär det då att himmelriket till största delen kommer att befolkas av människor som aldrig "blev något" i den här världen? Att många som levt ett utgivande liv mot sin nästa, men inte bekänt Jesus som Herre i sitt liv, ändå hamnar utanför?  Jag önskar att jag kunde ha ett klart och tydligt svar på dessa svåra frågor, men gör klokast i att överlämna saken till honom som dömer rättvist. För är det något ...

Lidandets ständiga gåtfulla fråga, Skall vi någonsin få ett tillfredställande svar därpå? Emil Gustafson, som var sjuk under en stor del av sitt korta liv härnere skriver:  "Mjölet i krukan skall inte ta slut, och oljan i kruset skall icke tryta intill den dag, då Herren låter det regna på jorden. (1Kon.17:14) Trons väg är så emot naturen, att Faraos träldom var drägligare för Israels barn, och likväl kostade vägen ingen annan försakelse än att stå stilla. (2Mos14:14) Kanske Herren för dig i någon stor prövning, till ett svårigheternas hav, för att dränka en Farao, som plågat dig under åratal. "De förlossades år är inne". Hur skall ej din egen stolta natur opponera sig: Fanns inga gravar i Egypten? Den som hyser någon förtröstan på sig själv kan icke vandra trons goda väg. Onda människor är den gode herdens vallhundar, som driva Guds barn närmare Gud; och under flykten skyddar han dem med sin käpp och stav. Medan han tvingar oss att lägga hela vår frälsning i hans händer...

 Skulle det vara någonting, judisk aftonbön, kanske någon tänker. En mängd religiösa ceremonier i samband med sabbatsfirandet. Vi lever ju i det nya förbundet och är befriade från lagens krav och bud. Dock kan du inte förneka att frälsningen kommer från judarna. (Joh.4:22) Det arv vi blivit berikade med skall vi inte förkasta, trots att de korsfäste härlighetens Herre.  Den judiska aftonbönen inleds på följande vis: " Jag förlåter härmed alla som gjort mig arg, som provocerat mig eller syndat mot mig, fysiskt eller ekonomiskt, som inte visat mig tillbörlig respekt, som har skadat min heder eller i någon annan sak som berör mig, oavsiktligt eller avsiktligt, omedvetet eller medvetet i ord eller i gärning försyndat sig mot mig. Låt ingen dra straffdom över sig på grund av mig." Ibland tycker vi att vi är så fria att vi inte frågar efter skrivna böner, allt skall ske under stundens ingivelse. Vi ser nästan med förakt ner på de som läser Fader Vår-bönen eller ur någon bönbok, men...

 Det händer att vi ibland talar om vanans makt. Oftast märker vi inte hur stor dess påverkan är. Kommer vi in i ett mönster är det svårt att bryta dess vanebildning och allting sker på rutin.  Mot bakgrunden av ovanstående så tror jag knappast jag är ensam om, att i mitt stilla sinne tänka; hur skall det bli nu, när det öppnas upp mer och mer och vi träffas igen. Ökar eller minskar deltagarna i t ex en gudstjänst eller på ett väckelsemöte? Har längtan och hungern hos svältfödda lärjungar väckt fram en "ton" efter något nytt, något mer? Har vi nått några nya vänner under de digitala sändningarna som vi nu möter "in the real life"?  Eller kommer verksamheten att fortgå som förut, med samma mötesmaskineri som upprepar liturgin söndag efter söndag?  Det är inte lätt att få gamla hundar att sitta och vi inom frikyrkligheten sitter dessvärre i samma båt. Såhär har vi alltid gjort, den här metoden har passat så bra förut, det finns ingen anledning att byta ut den. Visst ka...

 Så här på svenska flaggans dag eller nationaldagen som numera är på samma datum vill jag dela med mig av en sång, skriven av Lewi Pethrus. Det finns de som önskat denna som Sveriges nationalsång istället för "Du gamla, du fria", och det ligger nog allt något i den önskan.  1 Svenska folk, du borde tacka Gud för landet han dig gav, Detta land, som såg oss födas, Där en gång vi får vår grav; Där föräldrahemmet trygga Givit oss en barndom skön, Där en älskad mor oss lärde Bedja trosfrisk barnabön. 2 Han med fulla händer givit Riklig bärgning åt vårt land; Bröd från slätter, malm från bergen; Allt är gåvor av hans hand. Mörkgrön skog och blomsterängar, Sommarsol på evig snö Är ju smycken, som han strödde Rikligt över land och sjö. 3 Satte han vid landets gränser en osynlig änglavakt, Som i ofärdstider kunde Skydda det från svärdets makt. Huru eljest fick det njuta Sekellånga fredens dag, Medan hela världen blödde Under krigets hårda slag. 4 Svenska folk du borde tacka. Tacka Gud...