Stefans tankar

"Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader" (Jak.1:17) En vers som måhända kan kännas mer aktuell i adventstid. Gud vill ge oss goda gåvor, inte för att vi alltid förtjänar det, utan för att han älskar oss, trots alla våra tillkortakommanden, brister och vår ovilja att alltjämt följa honom.  När jag i morse scrollade runt i min telefon fann jag något som jag genast blev intresserad av att införskaffa. Det är inte ofta som detta sker, inte alls. Men nu såg jag att en bok, vilken handlade om ett antal herrgårdar som fanns i de trakter där jag växte upp fanns tillgänglig på ett antikvariat. Boken var väl dyr, men intresset kvarstår.  Av de gårdar, vilka finns med i nyss nämnda bok har på den ene gården August Strindbergs första hustru bott och på en annan Olof Palmes farmor så kulturhistorien är inte obefintlig i de sammanhangen.  Vissa människor ser nästan rött då adeln kommer på tal. Andra gör sig lätt märkvärdiga över att det fi

" Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sina tjänare och lät säga: Kommen, ty nu är allt redo " (Luk.14:17) Det himmelska gästabudet, är det någonting du ser fram emot med glädje och förväntan? Festernas fest, som vida överträffar nobelfesten, då den är som bäst?  Nog har vi något stort att vänta på minsann.  Här uppe i vårt kalla Norden firar vi inte bröllop särskilt mycket. Många väntar med att gifta sig in i det längsta och gör det då under stillsamma former. Andra drömmer om att ha det där magiska sagobröllopet, men en mängd praktiska detaljer omöjliggör att det kan bli verkligt.  Borta i "österland" firas däremot bröllop med pompa, ståt och glans. Åtminstone inom vissa klaner, kulturer och folkslag. Det är därifrån bibeln hämtar bilden av himmelriket som ett bröllop. På bröllop, där trivs man, där har man roligt och då har man inte heller särskilt bråttom. De jordiska förpliktelserna läggs då åt sidan, för att istället glädjas tillsammans med brudparet

"Där ni går fram skall ni säga, Himmelriket är nära!" (Matt.10:7) En av de viktigaste dogmerna i kristendomen är evangelisation, att föra vidare budskapet om vår Herre. Somliga av oss har en evangelistgåva, det vill säga, de kommer så naturligt in på de andliga frågorna då de samtalar med människor. Andra däremot, har svårt att tala om sin tro, deras vittnesbörd blir inte alltid naturligt och väcker ej heller mersmak för evangelium.  Frank Mangs skriver i en av sina böcker "Högst personligt " följande: - Evangelistgåvan är i första hand inte en Andens nådegåva utan en naturbegåvning, som Gud ibland får ta hand om och bruka. Men som ibland djävulen och jagiskheten tar hand om och brukar. Och då blir gåvan en stor förbannelse. Det ligger mycket i de orden. Du har säkert mött sådana som vurmar för torgmöten. De vill närapå ge dåligt samvete åt dem vilka inte är typiska evangelister. De som inte är jättefrimodiga och får naturliga samtal med folk. Hur effektivt denna ev

 "Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som blivit frälsta är det en Guds kraft" (1Kor:1:18) Räkenskapsdagen, det vill säga den dag vårt livsverk skall mätas, kommer att ge det rättvisa utslaget hur vårt livsverk blev. Vad lämnar vi kvar till de efterlevande? Då dödsboet upplåts, vad finns i form av tillgångar och skulder?  Det personliga minnet, vilka minnen lever kvar? De ljusa, eller målas det upp en bild av en person vi helst vill glömma? Frågorna blir många och svaren olika. De allra flesta av oss har inget storverk som skall skiftas, den dag vi lämnar denna värld? Mer än en gång har fiendskap blivit en följd hos arvingarna, då någon part inte ansett sig bli rätt belönade. Arvstvister har lett fram till att egendomar stått öde i decennier, därför att vederbörande inte kommit överens om hur arvet skall delas rättvist.  För oss, vilka upplevt frälsning och som ägt ett andligt liv, har kvarlåtenskapen ytterligare en dimension. Vå

 För eftervärlden är Nils Bolander mest ihågkommen såsom diktare. Hans dikter är av stort värde och något av det allra bästa som skrivits utav någon svensk, när det gäller kristlig dikt. Bolander var även en omtyckt predikant och talare, vars predikningar drog många inom ordets hörhåll. Vissa av dem finns bevarade och ett utdrag ur en av dem följer härmed: " Vad är kristendomen?  Frågan besvaras uttömmande i Mästarens ord till Nikodemus: "Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan ha evigt liv." Inte undra på att Augustinus kallade dessa ord "evangeliet i evangeliet" och att Luther gav detta sitt "käraste hjärtespråk" namnet "lilla bibeln". Vad är kristendom? En livsåskådning, en viss totalsyn på människans ställning i tillvaron? En serie lärosatser, ett dogmsystem för att förståndsmässigt bejaka och bekänna sig till? En moral att godtaga och tillämpa? Ack, det var i

Idag firar vårt östra grannland sin självständighetsdag. För 104 år sedan utropades landet som självständigt. I spåren av ryska revolutionen 1917 var den drygt hundraåriga eran som en del av det ryska riket över, storfurstendömet Finland var fritt. Sverige har haft fred i 212 år. En lång tid. Landet lyckades hållas utanför två världskrig. En bedrift vi får vara både glada, tacksamma och stolta över.  Det andliga kriget, däremot, har pågått hela tiden. För Guds rike finns som bekant inga fredstider. Den lömske fienden skall vi inte kohandla med. Vilka erbjudanden som Satan än kommer med, så kan vi inte skriva under någon fredssignatur. Nej, vi skall stå honom emot.  Låt oss vara tacksamma över att Gud vakat över vårt land så länge. Att hans hand vilat över bygderna, trots att synden florerat vilt.  Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas; vi har nuet, morgondagens öde ligger i Guds händer. Världen är ännu i den ondes våld, vi får fortsätta kampen till dess vår segerkonung kommer

En sång med tydliga kopplingar till herdepsalmen, psalm 23, får påminna oss om vår himmelske Fars ständiga och dagliga omsorg om oss. Alvar Byström är sångens upphovsman.  Herren är min herde, O, vad lycka! Intet skall ut ur hans famn mig rycka. Mig skall intet fattas så han säger. Allt jag äger i hans nåd. Kör: Ja, han är min Herde, O, vad lycka! Jag vill tätt intill hans famn mig trycka, Vila stilla där, vad som än mig händer, Tills jag hemma är Frälst av nåd! På de gröna ängar får jag vila, Och till friska vatten får jag ila. Vederkvickt jag bliver, ro jag finner, Frid han giver åt min själ.  På de rätta vägar han mig leder Och ett bord i öknen mig bereder. Bägaren han låter flöda över. Mitt behov uppfyller han.  Godhet, nåd allenast skall mig följa Hela vägen genom storm och bölja, Sist han bär mig ifrån jordegruset Hem till himlen, O, hur stort!